Mycket har jag läst från moderater o andra alliansföreträdare om deras “lyckade” sjukförsäkringsreform.
Det är bara det att deras ord stämmer väldigt dåligt med den verklighet vi drabbade av sjukdom o den förskräckliga sjukförsäkringen lever med.
Nu senast reagerade jag starkt på vad Gunilla Nordgren (M) skriver i Kristianstadsbladet 7/8, “Alliansen glömmer eller gömmer inte de sjuka”.

Där står:

“Vi får dock inte blunda för den verklighet som finns. Vi har alla ett gemensamt ansvar för samhället.”

Det är just blundar som Alliansen med moderaterna i spetsen gör! Eller kanske snarare skiter fullständigt i att de som de sparkar på faktiskt också är människor.
De lyssnar inte på de berättelser o verklighetskildringar som når dem, de säger att vi ljuger och är undantagsfall. Men det ÄR inte så. Vi är många.

Statistiken talar sitt tydliga språk.
Utförsäkringarna fortsätter, kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar, soppköksköerna växer, självmorden ökar, psykisk ohälsa hos unga ökar, arbetsskadorna ökar, ökade kostnader för sjukvård, ökade kostnader för mediciner, indragna bidrag till sjukresor, ökade inkomstklyftor, ökad barnfattigdom.
Folk som drabbats lever under existensminimum, har inte råd med mat, kan inte söka sjukvård som de borde och heller inte lösa ut de mediciner som egentligen behövs. Det  blir ju lite som moment 22, om man inte kan få vård eller ta de mediciner man behöver, hur ska man då bli friskare o närmare arbetsmarknaden?

 

 

“Vi i alliansen är stolta över det arbete vi gjort för att reformera sjukförsäkringen.”

Jag tror att de flesta har sett artiklar o rubriker om att kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar – markant! Vad betyder detta? Ja att alltför många och i ökande antal klarar inte sin ekonomi idag. Och då ska vi inte blunda för det stora antal som inte ens kommer med i kommunernas statistik för försörjningsstöd då de inte får sin ansökan beviljad, då de har en partner som väntas försörja även dem…
Sen kommer den kategorin som inte ens söker, fast de har behov. Ytterligare andra får inget för de är för sjuka för att kunna klara socialens krav på motprestation i form av arbete -återigen moment 22, du är för sjuk för att arbeta, blir utförsäkrad och kanske nollklassad men får ingen hjälp av socialen heller.

Är detta något att vara stolt över?
Vad har man för inhuman människosyn då?

 

“Allt blev inte bra från början och så är det ofta med det som är nytt.
Det tar tid att förankra nya reformer. Sjukförsäkringen är en sådan reform.”

Problemet är att det inte finns någon vilja att fixa ett system som verkligen hjälper de sjuka och utsatta människorna, regeringen verkar mest vilja bara gömma undan dem, nästan som att de i deras ögon är odugliga…
Och det varnades kraftigt inför införandet, det har rapporterats efter om hur illa det fungerar men sjukförsäkringen har inte ändrats nämnvärt – inte så det gör tillräcklig skillnad i verkligheten. Förändringarna verkar mer vara försök att tysta opinionen, att få folket att tro att sjukförsäkringen är bra, att regeringen har en vilja att förbättra men nä, inte i verkligheten.
De förändringar som gjorts är mer små lappar och lagningar, som ett litet plåster på ett stort sår, det är inte tillräckligt. Alltför många är fortfarande alltför hårt drabbade. Vi kommer aldrig att kunna se att alla jobbar, alla är inte arbetsföra och alla kommer inte att kunna bli det.

 

“Eftersom en så stor del av befolkningen befann sig i ett ofrivilligt utanförskap under socialdemokraternas ledning så såg vi inte något alternativ, en reformering av sjukförsäkringen var nödvändig.”

Nu kastas människor ut i ett ännu större ofrivilligt utanförskap, utanför utanförskapet – utom all rimlig human stöttning från samhället. Hänvisade till vänner, släktingar, bekanta, hjälporganisationer och kyrkan.

 

“Nu förtidspensionerar vi färre vuxna än på decennier. Det visar att regeringens utgångspunkter fungerar.”

Inte så konstigt när ansökningarna inte godkänns oavsett om det finns en rimlighet eller ej. De intyg som läkare skriver nonchaleras av lekmän hos försäkringskassan. De som borde få sjukersättning (som är den rätta termen) kastas i stället ut, bort från statistiken, för de flesta kan INTE jobba!

 

“Med aktiva individbaserade insatser har vi kunnat vända en utveckling som för några år sedan var på väg åt helt fel håll.”

Konstigt nog har varken af eller fk någon som helst rehabilitering att erbjuda oss sjuka!
Ja om det inte innebär arbetsträning på egen eller andra arbetsplatser, men det leder långt ifrån alltid till att man blir arbetsför igen.

 

“Vi har nu en aktiv sjukförsäkring som stödjer återgång till arbete vilket bidrar till att människor kommer snabbare tillbaka till arbetsgemenskapen.”

Vi har en sjukförsäkring som tvingar tillbaka även alltför sjuka till arbete vilket gör att deras hälsa försämras eller deras väg till hälsa förlängs.
Människor blir inte friskare och mer arbetsföra av fasta tidsgränser. Sjukdom, skada och handikapp fungerar inte så. Tyvärr.

 

“Sjukfrånvaron har minskat med 200 000 personer sedan 2006. Ungefär hälften av dem som lämnar sjukförsäkringen återkommer inte till sjukskrivning. En stor del av dessa har inte varit på arbetsmarknaden på ca 5 till 10 år.”

En del av dessa arbetar fast de egentligen inte klarar det. En del finns inte med i dessa siffror för de istället för att gå till arbete har hamnat helt utanför statistiken istället… Utkastade utanför utanförskapet.
Utan trygghet, utan en ekonomisk grund, utan möjlighet till de basala behoven i livet, sömn, mat, boende o lugn.

 

“Det här är mycket positivt för välfärden men också för individen.”

Hur kan denna sjukförsäkring vara bra för varken välfärden eller individen?
Vem som helst kan drabbas av skada eller sjukdom, när som helst. Vi kan inte styra över detta, ingen väljer att bli sjuk eller skadad. Vi styr heller inte över hur hårt vi drabbas, eller hur fort vi tillfrisknar, OM vi kan tillfriskna.

 

“Alliansregeringen har även gjort en historisk satsning på rehabilitering. I år satsar vi 3,4 miljarder på rehabilitering och metodutveckling för att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka till arbetslivet.”

“Rehabiliteringsgarantin innebär att tidiga insatser skall göras för att stödja personer att återgå till arbetet.
Garantin har funnits sedan 2008 och fokuserar på de två diagnosgrupperna psykiska diagnoser samt de med långvarig värk som är de som står för flest sjukskrivningar.”

Konstigt att vi med psykiska diagnoser eller långvarig värk inte ser något av detta! Är inte det ett misslyckande?

 

“År 2006 var den svenska befolkningen en av världens friskaste samtidigt som vi hade den högsta sjukfrånvaron i världen.
När socialdemokraterna regerade tvingades 140 personer om dagen ut i en förtidspensionering vilket ofta innebar ett utanförskap som var mycket svårt att bryta.”

Där kom de där flosklerna igen, de är ju inte sanna! Överbevisade, många gånger om. Se bara:
”Friskaste” verkar man basera på medellivslängd/mortalitet vilket är en bristfällig måttstock; bara för att en person lever länge betyder inte detta att personen har haft ett liv fritt från sjukdom – det indikerar snarare att välfärdssamhället har fungerat väl. För övrigt har Sverige inte heller högst medellivslängd i världen. Vidare haltar jämförelsen med andra länder eftersom man inte preciserar vad man menar med ”friskaste”; tas det t.ex. hänsyn till psykiska sjukdomar såväl som fysiska, arbetsskador, trafikskador och funktionshinder? En undersökning visar att 39% av sjukfrånvarande svenskar anger psykiska problem som huvudorsak till sjukfrånvaron. Danmark toppar listan med 48 procent och därefter följer Schweiz med 42 procent (OECD, 2010).

”Mest sjukskrivna” verkar man basera på antalet människor som fick någon ersättning från Försäkringskassan utan att ta hänsyn till skillnader som deltids-, korttids- och långtidssjukskrivningar. Jämförelsen med andra länder haltar av flera olika anledningar, t.ex. ojämförbara sjukförsäkringssystem, varierande redovisning av sjuktal, varierande sysselsättningsandel och varierande antal yrkesverksamma kvinnor i olika länder.

…

Det första problemet är att ”förtidspension” avskaffades redan 2003 och idag heter det sjukersättning och inget annat. Det andra problemet är att siffran 140 inte stämmer. Siffran är uträknad för åren 1998-2006, men sanningen är att mellan dessa år förtidspensionerades 51 personer om dagen, d.v.s. nybeviljade hela förtidspensioner/permanenta sjukersättningar (Källa: Försäkringskassan).

Hämtat från http://detysta.wordpress.com/2011/02/23/myterna-om-sjukforsakringen/

 

“Alliansen ser de människor som tidigare gömdes undan.”

Nä, så uppfattas det INTE, det vi upplever är kraftiga sparkar och en inhuman människosyn. Vi kastas ut utanför utanförskapet. Och jag undrar, vilka ser inte detta om inte vi drabbade? Vi som lever mitt i det helvete och den verklighet som alliansen skapat.

 

Länk till artikeln i Kristianstadsbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1661450/Alliansen-glommer-eller-gommer-inte-de-sjuka.html