I jakten på individer som inte gör rätt för sig eller upplevs som ett hot mot välfärd och ekonomi kommer inte längre bara individer i kläm utan hela grupper. De pekas ut som den mest bidragande orsaken till eländet i riket.
Varför blir det så och framför allt; hur kan vi tillåta det?

I dåliga tider när klyftorna ökar och fler och fler hamnar i ekonomiskt svåra lägen behövs syndabockar.
Man vill ha någon att skylla på och de pengar och resurser som finns ska inte gå till någon som inte “förtjänar” det.
I stället för att se på de politiska beslut och det samhälle, både ekonomiskt och socialt, som lett fram till den situationen söker man i stället syndabockar.
Precis som i jakten på medeltidens häxor är du skyldig tills motsatsen bevisats.
Du knyts till händer och fötter innan du kastas i det kalla vattnet och oskyldig är du om du drunknar.
– Så synd, kanske någon säger, men det är ju alltid svårt vid reformer, det är alltid någon som hamnar mellan stolarna.

När särskilda samhällsfiender identifierats och pekats ut, verkliga eller inbillade, så ändras lagar och regler för att komma åt dessa. Det blir en stämning som påverkar rättssamhället. Om vi vet att de i grunden är fuskare, lata och överutnyttjande av systemen så behöver inte kraven på bevisbördan vara så stor, vi vet ju hurdana de är?
Och om man nu inte hittar de bevis man ändå anser sig behöva så är det i sig självt ett bevis, det visar ju endast på hur listiga och förslagna de faktiskt är.

Ta de arbetslösa till exempel, där klumpas alla ihop till en homogen grupp, en arbetslös är en arbetslös liksom. Och visst är det på grund av att de är lata och/eller inte vill ta vilket jobb som helst?
I oktober fanns det ca 356.000 arbetslösa och på arbetsförmedlingen finns 21.505 st utannonserade jobb. Så man kan också se det som att det fattas inte vilja – det fattas jobb. Arbetsförmedlingen skickar tillbaka 1,8 miljarder av de pengar som skulle gått till utbildningsinsatser.
FAS3 kostar nu svenska skattebetalare 285.741:- i timman åtta timmar om dagen, tänk gärna på det i ett par timmar och sedan räkna ut vad en dag, en vecka eller en månad kostar! De pengarna kunde använts klokare.

Eller om vi tittar på de sjuka och skadade, de fixar inte heller några jobb, fastän man tar ifrån dem pengarna?
Men det är väl också för att de är lata då? Vi ser artiklar och reportage om människor som får gå från hus och hem efter utförsäkringar och som blir nekade hjälp från kommunens socialtjänst eftersom man anser att deras partner kan försörja dem.

Men vi vet ju alla att grannens syster, hon vet någon som faktiskt är sjukskriven och i alla fall både kan gå ut och gå eller kanske till och med ta en sväng om i en dans en lördagskväll. Vi har ju alla sett reportagen och avslöjanden om fusket där någon lurat till sig miljonbelopp från Försäkringskassan. Vi ser också reportage om utförsäkrade som blir fattiggjorda, om handikappade som tas ifrån rätten till assistans och på så sätt förnekas chansen till ett fungerande liv med aktiviteter.

Blir man mera upprörd av ett reportage om en fuskare än om en människa som förutom att ha blivit sjuk nu också blir fattiggjord och antagligen inte blir friskare av det? Och i så fall; varför blir man det?

Dessutom tycker jag det är värt att nämna att Sjukförsäkringen går med vinst, enligt Borgs egna beräkningar med ett överskott på 63 miljarder 2010 – 2014.

I sammanhanget är också intressant att AFA försäkring gör återbetalningar till kommunerna på 17,5 miljarder kronor eftersom de hårdare reglerna inom sjukförsäkringen också på verkar vem som får ersättning från AFA vid arbetsskada. Blir du skadad i arbetet och får rätt till ersättning från AFA så försvinner den rätten till ersättning samma dag du blir utförsäkrad. Det här är pengar som skulle kunna ha använts till vad de var avsedda för, inte till något annat som jobbskatteavdrag eller förstärkning till kommunkassan. Man kanske till och med kunde tänkt sig att inte utförsäkra sjuka?

Varför är det så att vi delar upp samhället i vi och dom? Att det i dåliga tider måste finnas någon att jaga, någon att skylla på? Är det vår egen rädsla för att hamna där, vi förstår att om vi råkar illa ut så finns inte säkerhetsnätet kvar.
När människor blir rädda och oroliga för sin egen skull har man inget emot hårda tag mot de som utpekas som ett hot, då vill man ha tuffa spelregler i jakten.
Det är här rättssamhället sviker, det är här politiker kan fiska röster. Om det sedan gäller hårdare tag mot fuskare, invandrare sjukskrivna, arbetslösa eller en annan grupp spelar inte så stor roll.
“Nu ska vi i mitt parti ta tag med hårdhanskarna mot problemet”, säger politikern som anser sig vara den som sitter inne med de siffror och de fakta som rättfärdigar häxjakten. Det blir vi mot dom igen….

Men kanske om vi försökte att se till att ha ett trygghetsnät som fungerade när vi blir arbetslösa, sjuka eller skadade.

Då kanske människorna i landet skulle bli tryggare och vågade bli mera benägna att dela med sig av det de har.
Kanske Häxjakt 2.013 skulle kunna ställas in då?