FAS 3, Sysselsättningsfasen!
Detta otyg. Denna återvändsgränd. Denna slutfas. Här hamnar alla som inte lyckats få ett jobb inom en viss tid av arbetslöshet. Det är inte så att man behöver vara skör eller funktionshindrad för att hamna här. Det är inte heller så att man behöver vara arbetsskygg. De flesta människor vill ha ett lönearbete och kunna försörja sig själva. Det finns heller ingen större åldersgräns åt något håll, alla mellan 16-65 år är välkomna. Att vara sjuk är heller inget hinder. Alla ska med. Det fanns vecka 35, i augusti 2013, hela 34.059 personer inskrivna i åtgärden. Över hälften av deltagarna, 18.741 personer, är över 50 år. Av detta kan man nog med stor säkerhet konstatera, att det råder åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Fas 3 infördes av Alliansen och år 2009 skrevs de första arbetslösa in i åtgärden. Det stora flertalet av dem är kvar där än idag. Dock hos en annan anordnare. Maxtiden som man får vara hos samma anordnare är två år, om inte särskilda skäl föreligger, sedan gäller byte. De som hamnar här har ofta rapporterat om sitt missnöje och om diverse missförhållanden. En del människor som hamnar i denna åtgärd kan förvisso trivas med att få komma hemifrån och få lite socialt umgänge, men de allra allra flesta är missnöjda med själva åtgärden i sig. Allra mest på grund av den dåliga ersättningen och den förnedring som man kan känna av att en anordnare (arbetsgivare) får betalt från staten, med 5000 kronor per deltagare och månad, för att ge dessa sysselsättning. Jobbfabriken sysselsätter idag över 600 personer. Det innebär att de lyfter tre miljoner i anordnarbidrag, varje månad. Jobbfabriken redovisade en vinst på nästan nio miljoner kronor 2012. Mer än var fjärde krona som omsattes blev till vinst. Tre miljoner kronor delades ut till aktieägarna. 2,25 miljoner gick till vd, Ivan Daza. Därutöver tog han ut knappt 2,4 miljoner kronor i lön. Arbetsförmedlingen påstår att hittills i år, juli 2013, så har 15 % inom sysselsättningsfasen fått någon form av arbete, det vill säga ett reguljärt jobb, ett jobb med anställningsstöd eller ett nystartsjobb. Arbetsförmedlingen säger också att, så som siffrorna ser ut än så länge (juli 2013) så är 74 % kvar i sysselsättningsfasen. 1 % är i andra program. 3 % har hamnat i öppen arbetslöshet och 7 % hamnar i kolumnen övrigt, det vill säga utskrivna från arbetsförmedlingen av känd eller okänd anledning. Det kan vara annan utbildning än arbetsmarknadsutbildning eller sökande med förhinder såsom sjukskrivning, föräldraledighet Till dessa 7 % räknas även de som lämnat åtgärden på grund av att de inte längre får en krona i ersättning för att delta, samt de som lämnat på grund av förtidspensionering. Detta kommer arbetsförmedlingen att redovisa i sin årsrapport för 2013 och publiceras på deras webbplats efter årets slut. Vi får väl se då hur väl siffrorna stämmer.
Det finns många som deltar i åtgärden FAS 3 som inte ens får 5000 kr brutto för att pysselsättas på heltid. En kvinna talade om för mig att, 3700 kr i månaden betalar moderaternas stadsdelsnämnder i Stockholm i socialbidrag till människor som tvingas av arbetsförmedlingen till obetalda jobb i FAS 3. Dessa människor har samma hyresavgifter, samma matkostnader, samma resekostnader, samma elräkningar och ofta kanske till och med mycket högre telefonräkning än de som regeringen kallar för ”vanligt folk”. Varför då? Jo för att de inte har någon arbetsgivare som betalar deras mobiltelefon, vilket annars är ganska vanligt idag. De måste söka jobb och ringa runt till arbetsgivare. Det är även ett okänt antal personer som aldrig träder in i FAS 3 eftersom de inte längre får någon ersättning, vare sig från försäkringskassan eller från socialkontoret. Dessa personer hamnar så att säga utanför systemet. De kan inte få pengar från försäkringskassan när de träder in i FAS 3, eftersom de tidigare under sin arbetslöshet inte varit berättigade till a-kassa. De uppmanas då att uppsöka socialkontoret, för att ansöka om försörjningsstöd. Men här kommer haken in. De äger något, till exempel en bostad, en bil, en sommarstuga. Eller de har kanske en make/maka/sambo eller annan anhörig som anses kunna försörja dem båda. Då blir det nobben på soc också. Visst får man delta i FAS 3 ändå, om man vill, men jag tvivlar på att de är särskilt många, om ens någon, i den situationen som fortsätter att frivilligt förnedras. Inte nog med att man inte får någon lön i FAS 3. Man omfattas heller inte av något kollektivavtal, man får ingen tjänstepension, man får ingen semester och det är inte ens säkert att det finns någon fungerande försäkring, ifall olyckan skulle vara framme. Man kan få så kallade T-dagar (som förr kallades L-dagar) som står för Tillfälligt uppehåll. Men för att kunna få ta ut dessa dagar, med bibehållen ersättning, så måste man ändå stå till arbetsmarknadens förfogande. Man måste kolla brevlådan, så att det inte dimper ner någon kallelse från arbetsförmedlingen, något jobberbjudande, någon anvisning av ett lämpligt arbete att söka, någon kallelse till jobbintervju etc. Likväl måste man hålla koll på sin mail och vara anträffbar på telefonen via samtal eller sms. Åker man utomsocknes eller till exempel blir bjuden på en utlandsresa, så måste man kunna ta sig till sin arbetsförmedling inom 48 timmar vid en eventuell kallelse, intervju eller dylikt. Media har genom åren rapporterat om olika missförhållanden hos diverse anordnare. Men ingenting tycks kunna få den sittande Alliansregeringen att stoppa detta vansinne. Inte ens den omröstning i riksdagen, som gjordes den 9:e juni 2011, där majoriteten i riksdagen röstade för att det inte skulle bli några fler anvisningar till FAS 3, fick stopp på eländet. Det enda som förändrades då, var namnet. FAS 3 byttes ut till Sysselsättningsfasen. Till och med en av dess grundare, Sven Otto Littorin, har medgett att FAS 3 är ett misslyckande. Men regeringen vägrar att stoppa FAS 3. De hävdar envist att detta leder människor tillbaka till arbetsmarknaden, trots väldigt dåligt redovisade siffror över att så är fallet. De menar att de på detta vis har synliggjort de människor som Socialdemokraterna tidigare gömt undan i förtidspensioneringar. Men det är ju inte sant. Många är fullt friska, många är också välutbildade och många är kapabla att ta ett arbete, om det nu funnits tillräckligt med jobb. Det finns förvisso många i FAS 3 som egentligen borde vara sjukskrivna och många borde säkert istället vara just förtidspensionerade. När vi har en arbetsmarknad med ungefär 1 % utannonserade vakanser och ungefär 9 % arbetslösa, så är chansen ganska liten för de som är sjuka eller funktionshindrade, att en arbetsgivare skulle välja just dem för en anställning. Det har nu dessutom rapporterats om att, till och med SAMHALL, som ju varit de som anställt just dessa personer, inte längre vill ha dem hos sig. De vill ha människor som är mer eller mindre friska och som kan prestera till 100 %. Detta är nu mera möjligt, eftersom man idag ganska enkelt kan få en ”kod” hos arbetsförmedlingen för att kunna ”gå före kön till arbetsmarknaden, via en bidragsanställning”. Det kan vara att man har en kriminell bakgrund eller har missbruksproblem. Det kan lika så räcka med, att man är överviktig, att man har en tatuering eller en piercning, att man har besvär med svallningar och är i övergångsåldern, vilket kan verka som att man har dålig hygien eller att man är lite blyg och därmed har lite svårt med att socialisera. Detta är exempel på vad som kan vara tillräckligt för att man ska anses som funktionshindrad idag. Det finns även många som har för dåliga språkkunskaper. De skulle istället behöva mer svenskundervisning för att rustas för jobben. De i FAS 3 är således ingen homogen grupp utan individer som behöver olika insatser istället för att klumpas ihop hos en FAS 3-anordnare. Så att man från arbetsförmedlingens sida ofta hävdar att det är så många funktionshindrade i FAS 3, får man nog ta med en nypa salt. Knappt en tredjedel, (12.822) av dessa 34.059 individer som vecka 35 i augusti 2013 var inskrivna i FAS 3, har enligt arbetsförmedlingens statistik ett funktionshinder. Betänk då att många av dem exempelvis är sjuka och faktiskt borde vara sjukskrivna och många är enbart överviktiga. Det är det många i Sverige som är idag. Det blev mycket siffror här nu, men det är viktigt att belysa olika vinklar av den statistik som man gärna vill framföra på ett mer positivt vis från våra folkvalda. Statistik kan användas olika, allt beror på vad man frågar efter och hur. Arbetsförmedlingen gjorde till exempel en egen frågeenkät som deltagare i FAS 3 fick besvara. De som där svarade att de trivdes med sin sysselsättningsplats, fick inte följdfrågor om till exempel vad de tyckte om ersättningen de fick. Alltså såg det ut som att de som trivdes på sin FAS 3 plats var nöjda med både ersättning och åtgärden i sig. Så vinklar man statistiken genom att ställa frågor på det sätt som leder till att man får de svar man vill ha. Det är också vanligare och vanligare att man i FAS 3 gör riktiga jobb. Förut var det inte tillåtet att göra riktiga jobb i FAS 3, det skulle vara sysslor som annars inte skulle ha blivit gjorda eller som höjde kvalitén på verksamheten. Men då arbetsförmedlingen fick allt svårare att hitta dessa ”hitte-på-jobb”, så beslöt man att istället tillåta mer jobbnära arbetsuppgifter. Man menade nu, att möjligheten till inträngning på den reguljära arbetsmarknaden var viktigare, än den risk det innebär att åtgärden faktiskt, i många fall, tränger undan riktiga jobb. Jo, för det säger sig ju självt, att en arbetsgivare som får både 5000 kr per månad i anordnarbidrag OCH arbetskraft som de inte behöver betala en krona i lön till, är mer eftertraktat av hugade arbetsgivare, än att anställa någon med lön och schyssta villkor. Förresten kan man ju få 2, 3, 4… ja kanske flera stycken FASare att sätta i arbete och dessutom få 5000 kr per månad i bidrag för var och en av dem. De allra flesta som får jobb i FAS 3 får en bidragsanställning, oftast SAS (särskilt anställningsstöd). De flesta får då anställning som handledare åt andra FAS 3:or. Arbetsförmedlingen har också ganska nyligen gjort en överenskommelse med Skogsvårdsstyrelsen om att ta in FAS 3:or och lära upp dem, för att sedan ge dem SAS anställning i ett år. En SAS anställning berättigar inte till ett nytt arbetsvillkor, vilket betyder att de som inte lyckas gå vidare till en anställning på den reguljära arbetsmarknaden åker raka vägen tillbaka till FAS 3 efter detta år med lön. De som lyckas få Nystartsjobb i ett år får däremot nya a-kassadagar och slipper därmed ut ur FAS 3. Faktum är att det räcker med sex månaders Nystartsjobb för att få nya a-kassadagar. Dock gäller då särskilda regler och man kan då oftast räkna med att få stämpla med samma usla ersättning som man hade i FAS 3. Att arbetsgivarna hellre ger deltagarna SAS anställningar än Nystartsjobb beror på att det innebär bättre bidrag till arbetsgivaren. Framför allt så innebär detta system med att FAS 3 som får SAS anställning hos Skogsvårdsstyrelsen tränger bort riktiga jobb inom skogen, mindre roligt för de ungdomar som går på våra naturbruksgymnasier. Dessutom gnälldes det över att Socialdemokraterna bara pytsade ut arbetslösa i åtgärder. När vi hade S-regering så fick arbetslösa så kallade “Gröna jobb” i skogen med lön. Idag kryllar det av FAS 3:or som gör samma jobb nästan utan ersättning. Deras hopp står i att få en SAS anställning på ett år, men förmodligen väntar efter detta år alltså återinträde i FAS 3. Man kan tro att arbetsförmedlingen fått i uppdrag att få ut så många som möjligt i en SAS anställning nu innan valet, för att bättra på statistiken för hur oeffektivt detta FASliga FAS 3 fungerar.
Och vad kostar det inte sedan? För samhället? För skattebetalarna? För de som hamnar i åtgärden? Många nödgas, efter åratal av fullt fungerande och arbetande individer som många gånger sagts upp från sina arbeten på grund av arbetsbrist, eller som haft oturen att bli sjuka eller skadats på jobbet, att sälja allt de äger och har, för att kunna få försörjningsstöd från socialkontoret. Många drabbas också av naturliga skäl av psykisk sjukdom av den press och den förnedring som FAS 3 innebär. Många ljuger också, eller åtminstone undanhåller sanningen, för nära och kära, säger att de går till jobbet, för att de skäms för att de hamnat i denna utanförskap. Den sittande regeringen lovade att de skulle minska utanförskapet men det blev istället tvärt om. Socialkontoren fylls varje månad av människor som hamnat utanför försäkringssystemen. Det handlar om utförsäkrade sjuka och arbetslösa. Det handlar även om våra nya fattigpensionärer. Utanförskapet syns inte minst på våra gator och torg, där tiggarna ökat drastiskt under de senaste åren. Klyftorna ökar i Sverige snabbast i Europa. Men se det vill inte den sittande regeringen alls erkänna. De säger att ”vanligt folk” har fått det bättre och förminskar därmed de som är sjuka, arbetslösa, funktionshindrade och pensionärer till att inte vara en särskilt viktig del av samhället. De ingår väl i deras ögon uppenbarligen inte till skaran ”vanligt folk”. Den nya skärpningen av inrapportering från de arbetslösa, den så kallade aktivitetsrapporteringen, kommer knappast att leda till att fler dolda jobb kommer ut på annons. För att redan nu är det många arbetsgivare som drar sig för att annonsera ut sina tjänster. Min gissning är, att i och med denna aktivitetsrapportering, så kommer många arbetssökande att ”okynnessöka” diverse jobb, i rädsla att annars åka ur systemet, det vill säga, de kommer förmodligen att söka en massa jobb som de varken har erfarenhet eller kompetens för, enbart för att fylla aktivitetsrapporten med en massa ansökningar. Om någon tror att detta kommer ha en positiv effekt på arbetsmarknaden, så tror åtminstone jag att det kommer att visa sig att de har fel. Att ha kontakter är idag vad som oftast leder till arbete. Detta kommer med denna aktivitetsrapportering att leda till att detta blir än mer viktigt, att ha kontakter. Men den sittande regeringen vill ju påskina att de som hamnar i FAS 3 får komma ut och skapa nya kontakter och få nya referenser. De nya kontakterna innebär dock i huvudsak kontakten med andra FAS 3:or. Att ange exempelvis Jobbfabriken, Prio 1, Media Copy, Myrorna, hembygdsföreningen eller fotbollsföreningen som referens i ett CV, skulle då åtminstone inte jag bry mig om att göra. Det är idag vida känt att flera av dessa är FAS 3 anordnare. Att skylta med att man varit eller befinner sig i FAS 3 är knappast någon merit, det har bland andra vår arbetsmarknadsminister varit med att se till, genom sina nedsättande uttalanden om hur sköra dessa deltagare är och att de måste lära sig att passa tider, komma upp på morgonen och få någon att fika med, att gå hem när klockan är fem eller att åter lära sig att duscha, något som dessa personer i FAS 3 enligt en vissa, skulle ha glömt… Det är dags att sätta ner foten mot detta moderna slaveri FAS 3. Det är dags att protestera! NU!
Vad bra skrivet! Min sambo är i Fas3 och han är helt frisk! Han trivs där han jobbar men vill självklart ha ett vanligt jobb med lön! Hoppas på någon form av anställning på samma plats.
Är i fas tre! Man bryts ner som människa, har snart ingen självkänsla kvar. Är det igen som kan hjälpa oss? Bort med denna politiska galenskap!