Hanne Kjöller skriver i DN idag att försäkring är mer än fagra ord.
Och det är väl där och endast där som vi är överens. För mig är en gemensam försäkring en handling av solidaritet när jag jobbar och en trygghet när jag inte kan. Om det sedan beror på sjukdom eller arbetslöshet. En del av socialförsäkringen som vi gemensamt betalat till och gemensamt kan ha hjälp av. Alternativet till en fungerande socialförsäkring är privata försäkringar och den vägen ska vi inte gå om vi vill att alla ska ha möjlighet att vara försäkrade på lika villkor.
H. Kjöller skriver att Löven i söndagens Agenda med frenesi värjde sig mot att Socialdemokraterna skulle vara ett bidragsparti. Att man vill ha en socialförsäkring som fungerar innebär inte att man förespråkar bidrag, Kjöller har inte förstått eller också vill hon bidra till den begreppsförskjutning vi redan sett hos Alliansen, främst hos Moderaterna.
Att vi har socialförsäkringar som faller ut vid sjukdom eller arbetslöshet och som skulle kunna ge en skälig levnadsnivå vill Kjöller ha till att det är ett bidragssystem. Socialförsäkringen betalas av oss gemensamt, om så genom staten, var tror hon statens medel till viss del kommer ifrån?
Att betala till en gemensam försäkring är en solidaritetshandling som som under lång tid gett oss möjlighet att att få försörjning under tider då vi är sjuka eller arbetslösa men som nu håller på att trasas sönder. Det har gjorts svårare att komma in och omfattas av försäkringarna samtidigt som det gjorts så mycket lättare att snabbt ramla ur. Kjöller pratar om “riktiga” försäkringar. Menar hon då att vi ska ha det för både vård, sjuk- och arbetslöshetsersättning? Ett system där inte alla kommer att ha råd och en del inte kommer att kunna försäkra sig på grund av att man inte har en helt felfri hälsa. Det är det som är det fina med gemensamt finansierade försäkringar, förstår du Kjöller, de gäller lika för alla.
Med Kjöllers resonemang går vi från välfärdsstat till nattväktarstat och den resan vill jag inte göra. Jag vill ha ett tryggt samhälle för mina barn och hela deras uppväxande generation. Kalla mig trygghetsnarkoman om du vill!
Kan dessutom inte låta bli att reagera på vilka filter Kjöller använde när hon såg intervjun med Löven, på de femton minuter som intervjun pågick nämnde han tolv gånger “få folk i arbete” eller “få folk tillbaka till arbete”. Han pratade om hur det skulle göras, genom utbildningar och genom rehabiliteringar. Att det inte ska vara möjligt att sitta hemma och lyfta a-kassa om man inte söker jobb. Och nu är det ju så här att ni har provat med att rycka undan trygghet och pengar för arbetslösa och sjuka, gjort dem fattiga och oroliga och det blev inte fler i arbete. Absolut blev heller ingen friskare. Det är nämligen så att vad som behövs för en sjuk människa är rehabilitering, inte utförsäkring. Tidigare hade vi något som hette tidsbegränsad sjukersättning där du fick söka om ersättningen gång efter gång men du hade tiden på dig att rehabiliteras. Nu fungerande inte rehabiliteringen så värst bra och det är i den änden man måste börja.
Att Kjöller sedan inte får tillgång till handlingarna på en avliden cancersjuk förvånar mig inte ett dugg men om hon på riktigt är intresserad så skulle jag föreslå att hon tar sig tid att läsa Onådiga Luntan.
Där finns beskrivet hur sjuka människor drabbas av det nedmonterade sjukförsäkringssystemet och det är inte bara cancersjuka.
Kjöller har naturligtvis rätt när det gäller försäkringarna rent faktamässigt. Begreppet innebär i grunden att man samlar in pengar solidariskt för att sedan dela ut dem till dem som behöver det från den potten. Men potten man tar in från försäkringstagarna (a-kasseavgift) räcker ju inte för att täcka det man delar ut. Då är det i praktiken bidrag från andra intäkter pengarna kommer ifrån. Man kan förstås tycka att detta är ett bra system att göra så. Men det blir språkförbistring när man använder ordet “försäkring” i den formen. Jag har mött många som hävdar att de “har rätt” att får A-kassa i 15 år (eller i all oändlighet) eftersom de betalat in till a-kassan.
Sedan tycker jag att det finns problem med att hantera skyddsnäten som försäkringar överhuvudtaget. Vi tänker inte låta någon svälta ihjäl i Sverige så då är det meningslöst att ställa prestationskrav på människor under försörjningsstödsnivå.
Sjukförsäkringen har gått plus under alla år och fick dessutom finansiera jobbskatteavdrag.