Alliansens företrädare sliter sitt hår, skakar på huvudet och gör domedagsprofetior.
Nu kommer landet att gå under, folk kommer att sjukskriva sig och de kommer att vara sjukskrivna längre. Nu när utförsäkringarna tas bort kommer det gå käpprätt åt helsike med folks moral och hälsa. Sjukskrivningarna kommer att öka! utropar den ena efter den andra.  Det är nu “moral hazard” infinner sig och det enda som hjälper är incitament. Det borde ju betyda att det enda som fungerar mot sjukskrivningar är utebliven ersättning? Hur har utförsäkringarna då påverkat sjukfrånvaron under de sju svåra år de pågått?
Låt oss titta lite på det.

Börjar med en graf över hur antalet pågående sjukfall i december sett ut sedan 1980.Här ser man tydligt att antalet sjukfall var på väg ner redan 2003 och fortsatte att falla fram till 2010.
De första utförsäkringarna skedde årsskiftet 2009/2010 och ser man på grafen så är det just då som sjukantalen börjar stiga igen för att sedan fortsätta att stiga fram till idag.
Det finns alltså inga bevis för att just utförsäkringarna skulle minska antalet sjukskrivna. Snarare att det inte påverkar antalet, att sjuka är sjuka oberoende av regler om bortre tidsgräns i sjukförsäkringen.
Det har under åren kommit andra regeländringar i sjukförsäkringen och är man nyfiken på att se dem och fundera på vad de kan ha haft för inverkan kan man se det på Ekonomifakta. Just den sidan jag hämtat grafen ifrån.
Det finns ingen anledning att utförsäkra människor, punkt slut! Om man inte drivs av någon rädsla för moral hazard. En tanke som skulle kunna beskrivas som att man anser att människan av naturen är lat och vill helst inte göra rätt för sig om det går att få pengar på annat sätt. Alltså en risk för moraliskt förfall.
Det stämmer ju ganska bra med den tanken om fusket i sjukförsäkringen som skulle motivera hårda tag mot sjuka. Nu sa man inte “fusk” utan man kallade det för “överutnyttjande”.
Naturligtvis blev folk arga, här jobbar jag fyrtio timmar i veckan och där går grannen hemma hela dagarna och caschar in – och fuskar. När man frågade folk hur stort de trodde att fusket var svarade två av tre att de trodde att det var “ganska eller mycket omfattande”
I början när sjukskrivningarna sköt i höjden såg man anledningar i arbetsmiljön, en åsikt som fanns i alla politiska läger. Men sedan hände något. Svenskt Näringsliv tyckte att det var orättvisa beskyllningar och pekade hellre på fusket. (Lästips: Den stora mängden medvetna bidragsbrott är en myt.) Och vips så delade politiker upp sig. Alliansen kallade nu sin linje för Arbetslinjen och oppositionens för Bidragslinjen.

Klart att fuskarna skulle klämmas åt, piskan skulle vina över lata ryggar. På så sätt fick man med allmänheten på tanken att nu fick man faktiskt inte gå sjuk hur länge som helst. Dags att ta sig i kragen liksom. Nu har vi sett att det finns ju folk som fuskar, senaste nyheten är väl att de hittat “Rullstolsmannen”. Klart att fuskare ska utredas men att därför utförsäkra 90 000 människor, 9 000 st av dem två gånger var väl att bara göra folk illa. På grund av en rädsla för att moral hazard skulle få landet att gå under.
Hur stort var fusket då?

Fusket var 0,04%!!!

Så nu skulle det var kul att få veta hur oppositionen kan motivera att utförsäkringarna ska vara kvar. Det har inte gjort folk friskare – bara fattigare och ofta sjukare. Det har inte minskat sjukantalen och det kan heller inte motiveras av något omfattande fusk.
För att man inte är solidarisk kan väl inte vara anledningen? Eller? I så fall tycker jag att vi närmar oss en riktigt läskig moral hazard, på riktigt!

Om du undrar var begreppet moral hazard kommer ifrån så är det från LU2011, Långtidsutredningen 2011, där det finns en bilaga som tar upp det med att om folk har en chans att överleva utan att jobba så gör de det i mycket större utsträckning än 0,04%. Den rapporten har alltså varit en del som påverkat tänkandet i Alliansen och deras utformning av arbetslinjen.

LU2011

Bilaga till LU2011 där moral hazard och vikten av incitament beskrivs.