
Igår kunde man i Norrköpings Tidningar läsa om Andreas som tjänar 5 kronor i timmen. Vi med funktionsnedsättningar får ständigt höra att det är bra för oss och samhället att vi arbetar så mycket vi kan. Och visst är det så, har man arbetsförmåga så ska man arbeta. Det är det hela välfärdssamhället bygger på, att alla gör vad de kan för att bidra så att de som inte kan det får den hjälp de behöver. Det gör att vi känner trygghet och tillit till vårt samhälle. Vi behöver inte tvinga oss till ett arbete om en skada eller sjukdom gör det omöjligt.
Men allt är inte svartvitt. Många med funktionsnedsättningar har en viss arbetsförmåga. Vi kanske inte kan utföra arbetet i samma takt eller exakt på samma sätt som friskisar men många kan ändå bidra om arbetet och arbetsplatsen är anpassad. Förutom att vi gör nytta så är det ett effektivt sätt att bryta den isolering många långtidssjuka hamnar i. Det ger arbetskamrater, man kommer iväg hemifrån och man får uppskattning för det man gör. Sammantaget så ger dessa anpassade jobb att den med funktionsnedsättning bättre undviker de negativa effekter som i längden gör att de med aktivitets- och sjukersättning lever betydligt kortare liv.
“I dag lever Andreas med ungefär samma ekonomi som en student. Det går. Men de fattiga studentåren – som i efterhand ses med lätt nostalgi – har ett slut och då väntar ofta en riktig lön. För Andreas och andra i hans situation är fattigdomen däremot konstant och inget han – med nuvarande regler – kan påverka.
Så småningom blir han en lika fattig pensionär, bara med skillnaden att han betalar något mindre skatt då än han gör nu. Om nu skattereglerna inte har ändrats tills dess. Det absurda är nämligen att Andreas betalar mer skatt på sin aktivitetsersättning än vad en löntagare gör på sin lön. Men han betalar också mer skatt än vad en pensionär gör, säger Thomas Jansson, ordförande på FUB.”
Så frågan är: Ska det löna sig även för de med aktivitets- och sjukersättning (tidigare kallat förtidspension eller sjukpension) att arbeta i en daglig verksamhet med habiliteringsersättning? Eller är det okej att få så lite som 0 till 5 kronor i timmen? Ersättningen kan kommuner själva helt strunta i om de vill och i vissa kommuner är ersättningen 0 kronor. Att vi sen dessutom betalar betydligt mer i skatt på vår inkomst än en som har jobbskatteavdrag blir bara absurt.
Regering är uttalat emot jobbskatteavdragen men vågar ändå inte ändra dem då “folk vant sig vid dem”. Well – vi har fortfarande inte vant oss vid våra låga inkomster. För att minska de ökade inkomstklyftorna måste antingen jobbskatteavdragen gälla alla som har någon inkomst, döp om dem om det klingar fel i era öron. Ålderspensionärerna har nu fått vissa lättnader men vi står fortfarande och stampar. Eller så måste aktivitets- och sjukersättning, bostadstillägg och habiliteringsersättnings höjas rejält. Som ni kan se i grafen nedan så var satsningar på socialförsäkringar marginella i den förra budgeten. Inför höstens budget har vi förhoppningar på att regeringen och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ser till att vår stapel hamnar högre upp i grafen för det här duger inte.
* På en del ställen skriver jag om sjuka och friska. Alla diagnoser betyder inte att man är sjuk i gammaldags bemärkelse. Det som är gemensamt för oss alla är att vi har en normbrytande funktionalitet till skillnad från “friska” som inte bryter mot normen. En del kallar det funktionshinder andra funktionsnedsättningar. Jag brukar oftast kalla oss funkisar vilket inbegriper alla de begreppen.
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.