Vi har ingen regering, säger folk, fast det har vi ju, i har en övergångsregring och just nu sitter det flera politiker och försöker hitta lösningar för att få till en regering. Ingen julledighet för riksdagsmännen och då kan man ju tycke lite synd om dem? Men nej, de har ett uppdrag och det gäller varje dag året runt och varje timme av dygnet.

“De/han/hon är alldeles makthungrig och tänker inte på något annat än att få bilda regering”. Man hör folk från högern anklaga Socialdemokraternas Stefan Löfven för maktfullkomlighet och från vänstern anklagas Moderaternas Ulf Kristersson för exakt det samma.
“Annie Lööf är en stoppkloss” säger andra och dessutom från både vänstern och högern.
Det är bra att politiker inte bara rullar över på rygg och lämnar walk over, att de inte bara säger att “men inte ska jag? Bilda regering ni så kliver vi åt sidan.” Den eller det parti man rösta på vill man ju se jobba häcken av sig för att förvalta mandatet man varit med och gett dem. Man vill se dem kämpa ärligt och engagerat

Hur det än sedan blir så kommer det att behövas kompromisser och här gäller det att kompromissa “lagom”. Det måste vara så mycket så att motparten anser det vara värt att gå med på för att stödja just den regeringen men det finns en annan risk: går man för långt i kompromisserna kommer väljarna aldrig att förlåta.

Särskilt känsligt blir det om det gäller frågor som varit partiets hjärtefrågor, där ska man nog välja en annan väg. Och låt det ta tid, vi har aldrig haft den här situationen i Sverige innan och det som har hänt så här långt och det som händer här näst kan vara modell och praxis för kommande tider så gör det väl och tänk er för.

På ett eller annat sätt kommer det att lösa sig.