När man diskuterar och debatterar sjukförsäkringen och utförsäkringarna därifrån så möts man ofta av påståendet att det är ju bara enskilda fall. Och det att enskilda ibland kommer mellan stolarna eller i kläm på något sätt ses som helt acceptabelt.
För “enskilda” betyder nästan ingen eller i alla fall väldigt få.
I början rapporterades det i media om sjuka människor som trots sjukdom och läkarintyg kastades ut ur försäkringen. De kommenterades då inte bara som enskilda fall utan omtalades också som snyftreportage.
Alltså nästan ingen och som i alla fall bara var snyfthistorier.

Så minskade reportagen för ett tag. Utförsäkrades inte människor längre eller var det inte så intressant rent medialt längre? Men så tog rapporteringen fart igen och vi fick även rapporteringar om de dubbelt utförsäkrade, alltså de som utförsäkrats två gånger.
Nu den senaste tiden har vi även hört om människor som inte får den sjukpenning som de sökt, människor som står under cancerbehandling eller just avslutat. Anledningen sägs vara att de inte har kunnat lämna dödsdatum, en beräknad tidpunkt för när man förväntas dö.
Försäkringskassan säger bestämt att det inte finns någon regel någonstans som säger att man ska kunna lämna ett datum för bortgång. Och så är det, det finns inte preciserat någonstans.
Men vad som finns är en formulering som finns beskrivet som villkor för att få “sjukpenning på fortsättningsnivå”, så här står det på Försäkringskassans information:
“Om du har en allvarlig sjukdom kan du ansöka om att även i fortsättningen få cirka 80 procent i sjukpenning.”
Då infinner sig genast frågan vad som är allvarlig sjukdom. Det är här tjänstemännen tagit hjälp och stöd av Socialstyrelsens Begreppet allvarlig sjukdom/skada i ett försäkringsmedicinskt sammanhang.
Där finns kriterier för vad som klassas som allvarlig sjukdom eller skada och en av kriterierna är betydande risk för död inom fem år. Det finns alltså inget skrivet i Försäkringskassans egna regler om detta utan det är i ett dokument från Socialstyrelsen som man kan hitta uttrycket.
Naturligtvis har tjänstemännen läst detta och jag tror nog att man kan anta att det är därifrån frågan om förväntat dödsdatum kommer. Jag tror också att det är enskilda (!) tjänstemän som faktiskt varit både klumpiga, onödigt nitiska och okänsliga när de frågat efter detta.

Det som det gäller är om man ska få sjukpenning på normalnivå eller fortsättningsnivå, en stor skillnad ekonomiskt för den som redan har en ansträngd ekonomi efter en längre tids sjukdom. Vi har läst om cancersjuka Anna och Åsa senaste tiden.

Inte har vi heller glömt den 23-åriga killen som fick beskedet att cancern skulle vinna över honom och det bestämdes att han skulle lämna sjukhuset för att få somna in i hemmet. Hur Försäkringskassan sedan ansåg att han inte hade rätt till fortsatt sjukpenning eftersom han lämnade sjukhuset.
Efter att Ung Cancer delade fallet på Facebook så snurrade media igång och killen fick tillbaka sin sjukpenning.
Också Anna fick sitt beslut ändrat efter att ha gått ut i media.
Vi vet inte hur många som inte orkar söka den sjukpenning de rimligen borde ha rätt till, alla orkar eller vill inte heller gå ut i media.

I november förra året kom Försäkringskassans rapport:
Analys av rättsläget avseende sjukförsäkringsreformerna där man studerat olika fall som också finns beskrivna. Angående Sjukpenning på normalnivå konstaterar man följande:
“Det finns för få domar angående tillämpningen av begreppet allvarlig sjukdom för rätt till fler än 364 dagar med sjukpenning på normalnivå för att det ska kunna vara möjligt att dra några slutsatser. Tydligt är i vart fall att kammarrätten  använder sig av Socialstyrelsens dokument  Begreppet allvarlig sjukdom/skada i ett försäkringsmedicinskt sammanhang.”
Så det är mycket möjligt att tjänstemän har frågat efter och krävt ett datum för bortgång.

Nu har ca 75 000 människor utförsäkrats och alla de som inte fick komma tillbaka till sjukförsäkringen eller blev arbetsföra kan ju inte gå till media för att få upprättelse. Förtroendet för systemet lär sjunka igen när man ser att det görs så grova fel som det sedan inte tas ansvar för om man inte får uppmärksamhet i media.

Så vi säger det igen: ha stödpunkter i sjukskrivningen där planer för vård och rehabilitering sätts och följs upp. Sjuka människor har nämligen en och samma prioritering, de vill bli friska.
Om de inte klarar det inom en viss tid ska inte rehabiliteringen ges upp eller människan kastas ut ur försäkringen och när alla insatser och prövningar är gjorda ska en ersättning som ger skälig levnadsnivå utgå.

Och det är flera sjukdomar än cancer som är allvarliga och det finns även andra sjukdomar som är funktionsnedsättande livet ut.