På Mynttorget i Stockholm planeras en demonstration den 15 oktober 14.00 – 18.00 mot Försäkringskassans behandling av sjuka, skadade och funktionshindrade. Man vill demonstrera mot att människor förlorar sin sjukpenning eller nekas den och att människor nekas assistans i större och större omfattning. Initiativet är tagit av en enskild privatperson och  1 300 som anmält att de kommer till demonstrationen och 16 000 personer har anmält intresse. Vem är hon och vad vill hon?

Vi i Solrosuppropet tycker att vi har skapligt bra koll på vilka som engagerar sig i våra frågor, vilka som debatterar och skriver i olika sammanhang. Men här såg vi ett evenemang som snabbt växte och som samlade många intresserade, med mycket aktiv Facebooksida och bra fart på kommentarerna. Av någon vi inte kände igen och vi blir naturligtvis nyfikna. Därför blev vi glada när Özlem Özlem, som hon heter, kontaktade oss och undrade om vi ville delta på något sätt. Vi har gjort en intervju med henne så att ni också kan få lite bakgrund. Längst ner hittar du länk till evenemangets Facebooksida och till namninsamlingen.

Först undrar vi vem hon är ?

Namnet är Özlem Körhan , hon är 30 år och har bott i Sverige sedan hon var fem år och hon kommer ursprungligen från Turkiet. Utbildad barnskötare men har jobbat mycket inom vård och omsorg sedan 2011, bland annat inom hemtjänsten och som personlig assistent. Hon är en engagerad person som inte klarar att se orättvisor utan att reagera och som i sitt jobb många gånger engagerade sig när hon såg att människor inte fick vad de behövde och hade rätt till.
“Jag kan göra mitt jobb färdigt och bara gå när arbetstiden är slut eller också är jag medmänniska.”
Vad skapade engagemanget?
Hon berättar att en nära anhörig blev sjuk och att hon då på nära håll fick se hur Försäkringskassan blev mera ett hinder än stöd. Hon såg hur ekonomin snabbt kördes i botten vid utförsäkringen och hur den som är sjuk kan hamna utanför alla system. Hur man lånar sig genom månaderna och hur den hjälp man till sist får alltid kommer några månader försent så att man på det sättet aldrig hinner ifatt de där månaderna man stod utan inkomst.

När hon sedan började jobba i hemtjänsten såg hon orättvisor även där och när hon påtalade det för arbetsgivaren fick hon inget gehör. Det var kämpigt med biståndshandläggare och Försäkringskassan när beslut om stöd och storlek på stöd skulle tas. Hon såg hur stelbent och tungrott allting var och hur det var många som satt hemma med alldeles för lite hjälp fast de borde ha fått plats på boende.

Genom sitt arbete som personlig assistent såg hon hur det var problem  med Försäkringskassan även där. Det var avslag på assistans som slår hårt både mot brukare och personal. De som verkligen behövt ha dubbel bemanning och inte fick det blev utan den hjälp de behövde och personalen fick långa och slitsamma pass. Detta gjorde att  varken personal eller brukare hade en bra situation. När hon pratade om det med den arbetsgivaren och ville uppmärksamma den på den dåliga arbetsmiljön fick hon än en gång inget gehör. Det gällde att jobba under stor fysisk och psykisk press eller vara tvungen att gå från jobbet. Det fanns brukare som var så tungt att jobba hos att de flesta inte ville eller orkade jobba där. Det fanns perioder när Özlem jobbade så långa pass att hon nästan aldrig var hemma. Hon fick höra att det inte var hennes ansvar och att hon borde bara gå hem.

Vänner och bekanta råkade ut för att inte få ersättning från Försäkringskassan, de blev bara flera och flera och Özlem började hjälpa människor i kontakten med Försäkringskassan. Det bemötande som hon och de som hon ville hjälpa fick gjorde att hon insåg att bristerna var stora. Hon vittnar också om hur en hon hjälpt blev försämrad och inte kunde ta sig till ett möte med Försäkringskassan, när kontakt togs med Försäkringskassan för att meddela det blev svaret att om den sjuke inte kom till mötet skulle ingen sjukpenning betalas ut. Özlem berättar om flera liknande händelser där hon tycker att Försäkringskassan agerat illa, när hon försökt får reda på vad handläggaren vill ha in för kompletterande underlag har svaret varit att varken Arbetsförmedlingen eller läkaren bestämmer – det gör handläggaren.
Fall på fall läggas på hög, avslag och indragningar, motgångar och hinder och hon ser ett mönster som genomsyrar allt.
“Det var som om jag exploderade.”

Egen sjukskrivning.
Özlem jobbar hårt och pga omständigheter blir arbetsbördan bara större och större och inget hon gör för att förbättra både brukarens situation och sin egen arbetssituation ger resultat, varken hos arbetsgivare eller Försäkringskassan. Till sist blir hon själv sjukskriven i två månader, hos läkaren har hon svårt att bli lyssnad på och den diagnos som först ställs är felaktig.  Läkaren skriver motvilligt ett sjukintyg. Efter en och en halv månad får hon brev från Försäkringskassan att hon inte kommer att få fortsatt sjukskrivning. Hon söker då ny läkare och får där rätt diagnos och behandling men läkaren vill inte skriva intyg eftersom det är krångligt och tar en massa tid. Hon går tillbaka till jobbet men är skör och får ofta sjukanmäla sig med kort varsel eller ta sig till jobbet där hon av både arbetskamrater och brukare råds att “gå hem och ta hand om sig”.
Idag jobbar hon som boendestödjare och trivs bra med jobbet.

Så genom åren har hon sett hur många bristerna är och var de finns och nu ville hon göra något för att flera ska förstå hur det är så lätt att hamna utanför systemen.

Vilka förbättringar och ändringar vill du se?
Hon vill se ett tryggare system där man inte lämnas ensam utan där man har en fungerande rehabiliteringskedja på riktigt. Från att läkares sjukintyg  ska ha större betydelse till att man inte ska kunna hamna mellan två myndigheter som man kan nu. Om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör helt olika bedömningar ska aldrig den sjuke ta den smällen genom att stå utan inkomst.

Hon ser också hur arbetsmiljö är en viktig fråga här och just i de grupper som kallas för kontaktyrken, där Försäkringskassan som ansvarig för assistanstimmar faktiskt spelar en stor roll för hur sjuk eller frisk en personal är.

Om man nu försöker få ner sjuktalen genom att neka sjuka människor sjukpenning borde de se till att ingen någon  enda gång står helt utan inkomst, avslutar Özlem.

Så har du möjlighet att närvara den 15 oktober på Mynttorget så gå dit, lyssna på talare, visa att du vill ha en fungerande sjukförsäkring, en LSS som ger brukaren livskvalité och personalen en vettig arbetsmiljö.

Det finns nu demonstrationer på två orter. Gå in på sidorna och läs och var med i debatten.

Du hittar Facebookgruppen för Stockholm här.

Det kommer även att genomföras en demonstration i Kristianstad den 14 oktober. 

Skriv gärna på namninsamlingen! I skrivande stund är det 8 691 underskrifter.