Man tänder väl antagligen första ljuset mest för att hålla ordning på nedräkningen till julafton men att försöka bekämpa mörker och kyla med ljus och värme är ingen dum idé. Vi som blivit förärade med en kropp eller knopp som inte hänger med på det vi vill eller borde göra har under många år varit medvetna om en sjukförsäkring som känts allt annat än varm, trygg eller ljus. Men vet de andra hur illa det är? De där som inte drabbas av värre saker än att det går över ganska snart? Kan vi göra dem medvetna om hur illa det är? Och hur gör vi för att nå ut?
En fungerande sjukförsäkring borde vara allas intresse, alla kan bli sjuka eller skadade. Men var är alla människor när det hålls aktioner? Varför kommer det inte flera när det hålls demonstrationer och annat?
Sakens natur.
Det ligger i sakens natur att sjuka, skadade och trötta orkar inte och har kanske inte heller råd. Men de anhöriga då? Eller bara gemene man, varför dyker inte tusentals upp?
Normalisering.
När förändringar införs blir folk upprörda, speciellt om det är försämringar. Men genom tid så är det ju ingen förändring längre. Det är så det är. Det har blivit normalt att sjuka och skadade ställs på bar backe, det har blivit ok att sucka uppgivet och tycka att det är för jävligt men det är så det är. Det är ingen förändring längre, det är så här det är, det är normalt. Och det drabbar ju inte mig …
Orken.
Folk orkar inte bry sig så mycket att man deltar i manifestationer? Man klickar på gilla på olika sidor, skriver under namnlistor på nätet och kommenterar.
Tycker att man visat vad man står för – och det har man ju!
Men det gamla sättet, att gå man ur huse och visa sig ute, att höja sina röster tillsammans ger ett helt annat genomslag och skrämmer och stör beslutsfattare så mycket mera.
Jag vet ju att folk bryr sig, jag har inte träffat en enda som tycker att nedmonteringen av sjukförsäkringen är bra, alla jag pratar med är upprörda.
Dålig information.
Vi har inte fått ut informationen? Vi har skrivit debattartiklar, insändare och haft reportage i både radio och TV.
Men det kanske inte räcker?
Vi kanske måste försöka nå ut på flera sätt. Vi har Facebooksida, hemsida och Twitter.
Men det kanske måste till något mera?
Jag funderar för vi slutar inte här.
Vi bara vilar upp oss och sedan återkommer vi, i en tidning, ett tv-program, en radiokanal eller en stad nära dig.
Jag lovar…..
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.