Det är december och imorgon är det första advent och många börjar ondgöra sig om julklappsköp, städning, pynt, planering, bakning och matlagning, långa köer, stress och slit. Vi är några som har andra hinder än att bara “hinna med och stå ut”. Vi har inte pengarna och vi har inte krafterna men ibland dyker vi upp och går på gatorna mitt i julruschen, som en vanlig människa.

Vi får höra det ibland, att “det syns ju inte ett dugg på dig att du är sjuk!” Det är antagligen tänkt som en komplimang när man får höra att man ser “fräsch ut” och det bästa är väl att ta det som en komplimang.
Men ibland kan man ana en underton, en om att man kanske inte är så dålig iaf? När vi ger oss ut bland vanliga dödliga tar vi på oss leendet, våra bästa kläder, lägger lång tid på att förbereda oss vilket betyder allt från extra vila, piller och planering till smink och ett försök att få till håret. Vi räknar också med att den efterföljande tiden inte ägna oss åt annat än återhämtning. En återhämtning som ser olika ut för oss alla och är olika lång. Och de där gångerna vi klarar det är vi glada och de gånger vi inte fixar det är vi hemma och ingen ser oss.
Men de gånger vi fixar det är vi glada att vi kan vi kan vara inbillningsfriska en liten stund och det betyder mycket men inte att vi “inte är så dåliga iaf.”