Onsdagen den 3 mars hölls en debatt om extra ändringsbudget för att sjukförsäkringen ska bli mer flexibel för vissa långtidssjuka. Det debatten gällde var hur man ska bedömas vid dag 180 i sjukskrivningen. Med “vissa” menas de sjuka som har en anställning och därmed ett arbete att bedömas emot och där mer talar för än emot att de kan återgå till sitt arbete inom 365 dagar. Förslaget röstades igenom och med de nya reglerna ska prövningen mot hela marknaden skjutas upp till dag 365. Syftet är att förhindra att de personerna förlorar sin sjukpenning.

När coronaeffekter började synas i sjukförsäkringen fick många upp ögonen för de brister som andra kämpat emot i många år, folk blir av med sin sjukpenning. De var många som drabbades och det ökade i snabb takt, dessutom såg man att de sjuka som åkte ur sjukförsäkringen fortfarande var sjuka.

Nu gick till och med de som stretat emot att vi ska ha en trygg sjukförsäkring ut och krävde säkerhet och trygghet för de som “i första ledet” kämpade mot coronan. Det var sjuksköterskor och läkare, det var undersköterskor i äldreomsorgen och hemtjänsten. Nu var de många på en gång som insjuknade, så många att alla kunde se det och drabbas av deras sjukfrånvaro. Det var skillnad innan när de blev sjuka en och en? Då behövdes det ingen trygghet? Inte ens applåder.

Men de som i riksdagen debatterar för arbetslinjen och incitamenten för arbete vill bara se tillfälliga lättnader och undantag och bara för en del diagnoser, man påpekar även att för en del diagnoser vill man se särskilda regler som ännu mera begränsar rätten till sjukpenning. Man avser då psykiska diagnoser där man anser att en mindre omfattande och kortare sjukskrivning kan finnas i regelverket. Man bryr sig alltså inte om vad sjukförsäkringen ska ge ersättning för, det vill säga förlorad arbetsförmåga, inte diagnos.

I de här yrkena som vi ofta kallar för “yrken i frontlinjen” finns många med tillfälliga anställningar, många som jobbar på timme eller vikariat. Om de blir sjuka blir de tyvärr inte hjälpta av de här ändringen. Vi vet att det är underbemannat i både vård och omsorg, ge personalen nya och flera arbetskamrater med trygga anställningar. Det är incitament på riktigt.

Nu röstades förslaget igenom och det kan ju vara intressant att se hur de olika partiföreträdarna resonerat och röstat. Texterna nedan är utplockade motiveringar men hela debatten går att läsa eller lyssna och se på riksdagen.se

Socialdemokraterna röstar ja.

I dag ska riksdagen besluta om en förändring för att bryta den utveckling som accelererat under 2020, då vi har sett att allt fler har utförsäkrats efter 180 dagar. Framför allt gäller det många med psykiatrisk diagnos, många kvinnor med utmattningssyndrom. Under 2020 tillkom också en ny stor grupp, nämligen de med långtidscovid.
Det finns många patientgrupper med liknande problematik som långtidssjuka i covid-19. De har alla gemensamt att det finns liten kunskap om dem i hälso- och sjukvården, att sjukdomen ger diffusa symtom och att prognosen för när återgång i arbete kan ske är oklar. Det mest rättssäkra och logiska är att behandla alla med liknande problematik likadant.

Sjukförsäkringen är också en försäkring som ska ge skydd när man inte kan arbeta. Det är alltså arbetsförmågan som ska vara avgörande för rätten till sjukpenning, inte vilken diagnos du har.

Det skulle också vara väldigt svårt för hälso- och sjukvården och Försäkringskassan att identifiera just gruppen långtidssjuka i covid-19. Många har inte testats. Och vid samsjuklighet skulle det att vara svårt, för att inte säga omöjligt, för Försäkringskassan att avgöra vilken av de bakomliggande sjukdomarna som sätter ned arbetsförmågan.
Åsa Westlund (S)

Moderaterna röstar nej.

Det som går som en röd tråd genom regeringens politik och den här propositionen är att arbetslinjen nedmonteras. Regeringen har avvecklat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och sagt att man permanent vill avskaffa karensavdraget. Förslaget i propositionen innebär betydande risker för en återgång till de väldigt höga sjuktal som Sverige brottades med under början av 2000-talet. I stället för att vidta verkningsfulla åtgärder för dem som är sjuka genomför man en trubbig lagändring som i praktiken riskerar att leda till att människor kommer längre från arbetsmarknaden. Det är inte att ta ansvar, och det kan vi moderater inte acceptera. Vad gäller långtidssjuka i covid-19 råder ett mycket svagt kunskapsläge om sjukdomsförloppet, och allt fler larmar om långvariga, diffusa och återkommande symtom. Detta försvårar möjligheten till rehabilitering och återgång i arbete, vilket motiverar att dessa personer även efter dag 180 kan prövas mot sin ordinarie arbetsgivare. Därför föreslår vi ett sådant tillfälligt undantag fram till dess att kunskapsläget är bättre.
Maria Malmer Stenergard (M)

 

Sverigedemokraterna avstår.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till vår reservation i betänkandet och vill vara tydlig med att det inte innebär att vi är emot lagändringen. Tvärtom välkomnar vi propositionen. Vi önskar bara regeringen hade kunnat gå ett steg längre och gjort förändringen bättre så att den gör ännu mer nytta. För att det inte ska uppstå några missförstånd: Vi är till hundra procent för lättnader dag 180. Vår reservation handlar inte om att vara emot förslaget, utan vi vill tvärtom gå längre än regeringen. Det som, fru talman, framkommit i flera remissvar från Saco, Funktionsrätt Sverige och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa är att övervägande skäl borde tillämpas för att få undantas från att prövas mot hela arbetsmarknaden även när den försäkrade bedöms kunna återgå på deltid hos arbetsgivaren senast dag 365. Det skulle ske på en lägre nivå än när man arbetade när man insjuknade. Vi instämmer i dessa remissvar.
Julia Kronlid (SD)

 

Centerpartiet röstar ja.

När det gäller rehabiliteringskedjan och bedömningen vid just 180 dagar har Försäkringskassan gjort en tolkning; även om det finns en pågående rehabilitering som förväntas leda till att personen kan komma tillbaka till sitt ordinarie arbete avslås många ansökningar om sjukpenning. Personen hänvisas då till att söka arbete på övriga arbetsmarknaden. Det är såklart inte bra. För stöd till återgång finns rehabiliteringskedjan. Den är bra. Den innehåller tidsgränser för när en sjukskriven ska prövas mot befintligt arbete, sin arbetsgivare eller annat arbete. Det gör att fokus hela tiden ska hållas till rehabilitering, och det ska finnas en plan för varje sjukskriven person så att man ska kunna komma tillbaka. Det är något som vi i Centerpartiet stöder. Centerpartiet värnar arbetslinjen, eftersom de flesta människor mår bra av att gå till ett arbete eller till studier och känna att de har ett värde och ett arbete som genererar inkomst och bidrar till vår gemensamma välfärd i landet. För att det ska fungera krävs ett fokus på tidig rehabilitering, så att den som är sjuk får korrekt hjälp för att kunna återgå till sitt arbete eller prova ett nytt arbete. Rickard Nordin (C)

 

Vänsterpartiet röstar ja.

Trots att Försäkringskassan är i fokus behöver lagändringar göras. Det lät som om det inte var nödvändigt tidigare. Det man gör när man tar fram en lagändring är att ta fram nya förarbeten, som beskriver vad som ska gälla för myndigheten. Ny styrning och nya förarbeten är det som behövs. Att Christine och andra sjuka under lång tid har gått ut och berättat om hur det faktiskt ser ut är jag helt övertygad om är det starkaste skälet till att Vänsterpartiet fick gehör för kravet om att mjuka upp bedömningen vid dag 180.Hela sjukförsäkringen och rehabkedjan måste göras om. De skarpa tidsgränserna behöver tas bort, och rehabiliteringen måste bli mer individanpassad och realistisk. Läkarintyg ska gälla. Den som är kroniskt sjuk eller som har en funktionsnedsättning måste få rätt till varaktig ersättning. I dag hänvisas man till Arbetsförmedlingen men får där höra att man är för sjuk för att få hjälp till jobb medan Försäkringskassan anser att man är frisk som en nötkärna. Något är fel, riktigt fel.
Ida Gabrielsson (V)

Kristdemokraterna avstår.

Enligt detta förslag till ändringar i socialförsäkringsbalkens regler ska prövningen av arbetsförmågan mot normalt förekommande arbeten efter dag 180 skjutas upp om “övervägande skäl” – en ändring från nuvarande “särskilda skäl” – talar för att en återgång kan ske till en tidigare arbetsgivare före dag 365.

Vi har yrkat på att denna justering ska ackompanjeras av att riksdagen samtidigt beslutar att man måste utvärdera rehabiliteringsprocessen för att säkerställa att rehabiliteringen inte försenas.

Vi kristdemokrater värnar arbetslinjen och principen att sjukförsäkringen ska vara utformad så att en återgång till arbete ska ske så snabbt som möjligt. Vi vet alla att en långvarig sjukskrivning innebär att återgången till arbete försvåras.
Hans Eklind (KD)

Liberalerna röstar ja.

Pandemin har satt strålkastarljuset på att dagens regelverk har stora nackdelar och att tillämpningen av begrepp som “särskilda skäl” bidrar till att Försäkringskassan inte vidtar rehabiliteringsåtgärder utan i stället “utförsäkrar” människor och ställer dem åt sidan.

Det har blivit så tydligt att även myndigheten nu ser det och vill utreda sig själv, vilket är ett väldigt märkligt hanteringssätt i sig. Men det är en annan debatt. Därför är det bra och nödvändigt att vi i dag gör sjukförsäkringen mer flexibel och mer individualiserad och går tillbaka till mer transparens och begriplighet.

En prövning mot normalt förekommande arbete vid dag 180 kommer nu att kunna anstå om övervägande skäl talar för en återgång i arbete hos arbetsgivaren före dag 365 i samma omfattning som före sjukskrivningen.
Bengt Eliasson (L)

 

Miljöpartiet röstar ja.

I dag tar vi ett första kliv mot en trygg sjukförsäkring. Bedömningarna efter dag 180 – sex månader med sjukdom – blir nu mer flexibla och mer humana. Fler kommer att få behålla sin sjukpenning också under det andra halvåret med sjukdom och frånvaro från jobbet.

Rent tekniskt är det egentligen bara i princip ett ord som ändras: särskilda skäl ändras till övervägande skäl, som talar för en återgång i arbete hos arbetsgivaren inom den tid som återstår fram till dag 365 i sjukskrivningen. Men ord betyder mycket, och det handlar om ett sänkt beviskrav.

Det är en bra och viktig åtgärd. Vi är på gång. Vi har startat en resa. Men vi är ju långt ifrån i mål. De utredningar som den miljöpartistiska och socialdemokratiska regeringen har tillsatt under den här och den förra mandatperioden har lämnat en trave betänkanden och en mängd ytterligare förslag, och några väntas komma också nu under våren.
Mats Berglund (MP)