Det kommer rapporter från institut, forskare och myndigheter om de olika brister som finns i sjukförsäkringen och som drabbar människor hårt när de som mest behövt stöd, hjälp och trygghet. Det finns några delar i bedömningarna och i begreppen som flera gånger de senaste nästan tio åren återkommer som flaskhalsar och proppar. Det är mål om antal sjukdagar, ett övernitiskt troende på en arbetslinje och incitament. Det sägs att man gör det för den enskildes skull, för att den inte ska lämnas utanför.  Ett tag försökte man till och med hävda att de som drabbades iaf bara skulle vara fuskare. Men gemensamt för alla de här årens drabbade är att de aldrig känt sig så utanför som när deras ekonomi slås i spillror vid nekande av ersättning. Och nu vet vi att förutom att de fattiggjordes blev de dessutom sjukare. 

Det finns ett socialförsäkringsutskott i riksdagen där man varje dag arbetar med de här frågorna. I utskottet sitter femton ordinarie ledamöter, en ordförande och en vice ordförande. Bland dessa sjutton är alla riksdagspartier representerade. Det här är politiker som ska vara särskilt väl insatta i frågor om sjukförsäkringen. Jag har skrivit till dem och ställt en specifik fråga.

“Beviljandet av sjukersättning 2017 blev inte ens hälften av de 18 000 individer som det getts prognos för. Nu har Riksrevisionen, Försäkringskassan själva och enskilda forskare pekat på att det är alldeles för svårt att få sjukersättning beviljad och vi har OECD:s hårdaste regler. Annika Strandhäll säger sig också anse att det bör göras generösare bedömningar. Ställer du som ordförande/vice ordförande/ ledamot i socialförsäkringsutskottet dig bakom ett förslag för generösare regler och bedömningar av rätten till sjukersättning?”

Mailet är skickat till alla ordinarie ledamöter i socialförsäkringsutskottet.

Eventuella svar kommer att redovisas här.